Konung Vallemo var en så viser man

han gifte sin dotter på främmande land

Den ena dagen stod hon brud

den andra dagen i bojor och järn

Och varför ska ni binda mig

Ty du var ej mö när du kom till mig

Och hade jag mig en trogen vän

som bore de ord till min fader ikväll

Och fram kom där den gamla Gam

och nog så skulle jag förat fort fram

Å hade jag något till ungarna mina

Jag skulle vara där inom ett par timmar

Lägg dina ungar vid mitt bröst

så får de äta så mycket som dom lyster

Å här sitter du konung Vallemo

Imorgon ska din dotter på brinnande bål

Och far din väg du gamla Gam

Min dotter hon fick en så hederlig man

Å vill ni ej de orden tro

så se hennes nyckel uti min klo

Konung Vallemo gick åt stallet in

och Blacken så lägger han sadeln uppå

Å när han kom till grevens gård

så gnägga Blacken murarna ifrå

Och Blacken lyfte upp sin fot

den slog han i Grevens hjärterot

Så satte hon på Blackens bak

så rider hon hem uti god mak

King Vallemo was a wise old man.

He married off his daughter in a foreign land.

One day she stood in her bridal gown,

The next in bands of iron bound.

‘And why do you do this to me?’

‘For you were no maiden when you came to me.’

‘Oh had I a trusty friend and true

To carry these words to my father now!’

Then the old vulture came to her:

‘Let me be your speedy messenger.

‘If I could get food for my young from you,

I could be there in an hour or two.’

‘Then lay your young at my breast, if you will,

So that while you are gone they may eat their fill.’

‘King Vallemo, here you sit free from sorrow.

Your daughter will burn at the stake tomorrow.’

‘Fly away, old vulture, as quick as you can —

My daughter has married an honest man.’

‘If you won't believe what you hear from me

Look here at my claw, I am carrying her key.’

King Vallemo into the stable strode,

Saddled his black horse, and off he rode.

And when they came to the foreign lord's hall

The black horse whinnied high up on the wall.

The black horse lifted his mighty foot

And struck the lord in his cruel heart's root.

Then the king and his daughter sat on the black steed

And rode back home at a gentle speed.